The Treacherous Heart
The Treacherous Heart kretsar kring hjärtat – inte bara som symbol för kärlek, utan som något betydligt mer motsägelsefullt. Vi litar på det, följer det och låter det vägleda oss, trots att det inte alltid leder oss dit vi tänkt.
I verken möter det anatomiska hjärtat ormar, växtlighet och andra organiska former. De slingrar sig runt, över och genom hjärtat – ibland i samspel, ibland som något som stör, lockar eller hotar. Gränsen mellan det vackra och det obehagliga är inte alltid tydlig.
Projektet utforskar dubbelheten som finns gömd. Kärlek och rädsla, tillit och svek, förnuft och begär kan existera sida vid sida. Det som skyddar kan också begränsa. Det som lockar kan vara farligt. Och det som tycks förrädiskt behöver inte alltid vara det.
The Treacherous Heart handlar om hjärtats oberäkneliga natur – och om allt det oväntade och oförutsägbara. Konstprojektet har vuxit fram över tid och bär spår av min egen utveckling som keramiker.
Entwined
Stengods och glasyr, 2026
Idén till det här verket kom till mig under ett träningspass i simbassängen. Plötsligt fick jag en väldigt tydlig bild av det organiska hjärtat och kände direkt att jag behövde försöka få fram det i lera. Jag klev upp ur bassängen och åkte raka vägen till verkstan.
I Entwined har hjärtat och ormen blivit nästan oskiljaktiga och växt samman. De slingrar sig kring varandra på ett sätt som gör det svårt att avgöra om de befinner sig i motsättning eller symbios.
Kärlekens motsägelsefullhet finns i själva sammanflätningen. Det som får oss att känna oss trygga kan också göra oss sårbara. Det vi håller nära kan både bära och begränsa oss. Och ibland är det först när något blivit en del av oss som det blir svårt att veta om vi håller fast vid det – eller om det håller fast vid oss.
Entwined blev det sista verket i The Treacherous Heart då jag känner mig färdig med temat. Ormen kommer däremot att fortsätta slingra sig in i nya verk.
Incubation
Stengods och glasyr, 2026
I Incubation ville jag utforska några av kärlekens motsättningar. Behovet av att skydda det vi älskar kan vara både ömt och starkt, men någonstans finns också en gräns där omsorg kan övergå i kontroll och närhet i något som håller fast.
Formen växte fram ur tanken på hjärtat och kärleken som ett slags ägg med sitt bräckliga skal. Runt dem ringlar ormen, vaksam och tätt omslutande. Svanstippen sluter sig ömt kring ett av dem. Kanske lite för hårt.
Within
Stengods och glasyr, 2026
Inuti hjärtat finns den lismande ormen, dold men ändå närvarande. Ormen blir en symbol både för det oväntade som plötsligt tar sig in i en relation - svartsjuka, svek eller förräderi - men också något som redan finns inom oss. Först när vi blir känslomässigt berörda börjar det röra på sig.
Within handlar om det vi aldrig helt kan känna till – vare sig hos en annan människa eller inom oss själva. Vi kan välja att lita på en annan människa, men aldrig veta med säkerhet vad som väntar längre fram. Ormen kanske aldrig kryper fram, men vi får leva med möjligheten att den gör det.
Intrusion
Stengods och glasyr, 2025
Intrusion kretsar kring de gränser som uppstår – och ibland upplöses – i mötet med en annan människa. Att komma nära någon innebär att öppna upp för sådant som kanske annars hålls skyddat. Var gränserna börjar och slutar är inte alltid självklart.
Ormen rör sig genom hjärtat, delvis synlig och delvis dold. Det går inte riktigt att avgöra om den söker sig in eller försöker ta sig ut. Hör den hemma där eller befinner sig på en plats där den aldrig borde ha varit? Ibland blir gränser tydliga först efter att de har passerats.
Temptation
Stengods och glasyr, 2024
Temptation rör sig kring begäret efter det vi kanske borde avstå från. Det förbjudna bär på en särskild dragningskraft – kanske just för att vi vet att ett val kan förändra det som kommer efter.
Här får kärleken symboliseras av den välbekanta berättelsen om ormen och äpplet. Men för mig handlar den mindre om rätt och fel, och mer om ögonblicket innan valet görs. Om nyfikenheten, längtan och den inre förhandling som uppstår när förnuft och begär inte längre pekar åt samma håll.
Vi vet inte om äpplet kommer att plockas. Kanske är det heller inte det som är det intressanta. Frestelsen finns redan där.
Finite
Stengods och glasyr, 2023
Ormen som symbol fanns tidigt med i mitt skapande. Först senare blev jag medveten om hur olika den kunde uppfattas. För vissa väckte den obehag och starka känslor, medan jag själv drogs till dess form, rörelse och mångtydighet.
Med tiden har just den dubbelheten blivit allt viktigare för mig. Ormen kan bära på föreställningar om fara, svek och frestelse, men också om förändring, liv och förnyelse. Samma form kan locka och stöta bort, skydda och hota – ibland samtidigt.
I Finite återkommer ormen i en form som nästan sluter sig till oändlighet. Nästan, men inte helt. Någonstans bryts rörelsen och lämnar en öppning.
info@annahkeramik.se